Hej
I lördags var jag ute, jag hade då en vän med mig, hon har plockat lite svamp med mig förr.
Jodå hon har tyckt att det var trevligt, men inte så där som jag känner det.
Men i Lördags blev hon fånge hos Trattkantarellerna, hon kunde inte sluta plocka, hennes korg var proppfull, jag stod och tjata om att -Nu kör vi hem, vi har svamp så det räcker.
Hon bara fortsatte längre och längre in i skogen, och hennes röst blev svagare och svagare när hon sa-Måste bara kolla härborta också.
När det började skymma, fick jag äntligen ut henne ur skogen, och in i bilen.
Hon hade en glasartad, mild lite lätt galen blick, då hon frågade om jag skulle ut i morgon, och om hon fick följa med….........
Som sagt, det måste vara en nyfrälst som inte visste vad som väntade vid hemkomsten, såvida ni inte rensade på plats.
Det kan vara lite problematiskt att ha mig sig någon som inte är skogsvan, endera är de rädda för ev. djur, eller att gå bort sig. För att inte tala om sådana som pratar om ditt och datt hela tiden, då är det svårt att kunna koncentrera sig på terräng o.s.v
Nej, jag går gärna ensam, eller med någon likasinnad och de ” växer inte på träd ” i min bekantskapskrets.
Och min 27-årige son - ni vet, snyggingen från rest. Gundel - som varit ute med mig ibland - från början mest för att dryga ut studielånet med att plocka för försäljning, var ute idag på egen hand och kom hem med både bilder på och fysiska kantareller! Kul va! Och han som brukade säga ” Natur otäckt, farligt-tacka vet jag stan”.
Vad härligt med en sån´kompis! Visst har man vänner som gärna hägner med ut i skogen en inte någon svampfräslst. Jag har en som inte vill gå så långt, en som vill ha mountinbiken med sig, en som inte vet vad hon ska plocka och en som är min svärmor…hmmm…
...men det är skönt att gå själv också!
Och vi lurade ut en kompisfamilj i söndags, två barn 5 o 11 år. Mamman var tveksam, pappan tyckte det var kul, och barnen ÄLSKADE det. Plockade frenetiskt, klagade inte en gång på över två timmar, kavade upp och ner för kullar, plaskade i träsk, kröp under grenar och ris, kom med förtjusta utrop. Det var en njutning bara att vara med dem.
Väl hemkomna var det den yngsta som genast satte igång med rensning!
Lovande!
Just det att ungar gillar svamp har vi upptäckt när vi är på skogspromenad med förskolan.
Lika kul varje gång, och nu har de som fyraåringar inpräntat i bakhuvet att “man inte ska trampa sönder djurens svampar”
Detta med att vara i trattkantarellens våld känner jag som nyfrälst svampoman igen!!
Eller svamparnas våld snarare, håll fast vid din vän!Nästa år kommer du ha en trogen svampplockare vid din sida :D
(det var så det började för mig och Andreas, noviser förra året och i år helt svampfrälsta)
OBS! Formuläret nedan är till för att svara på frågan i tråden ovan. Håll dig till ämnet och den ursprungliga frågan när du skriver ett svar. SKAPA ETT NYTT INLÄGG om du istället vill ställa en ny fråga eller starta diskussion i ett annat ämne. Olämpliga inlägg som inte följer forumreglerna kan komma att raderas.