Den här arten med tunn, snabbt försvinnande ring, fint trådfjällig och lite rosa hatt, ser ut som den jag kallar ängschampinjon, Agaricus campestris.
Helt säker på artbestämning av champinjoner blir jag nog aldrig, men har den god smak och doft, går den utmärkt att äta.
Nei, det her er ikke Engsjampinjon. Den har ikke så lang stilk og stilken på den smalner av mot basis. En trenger gode bilder og informasjon om voksested for å identifisere sjampinjoner selv da er det vanskelig.Det er heller ikke så enkelt med microskop heller fordi sporestørrelse og form er ganske like på de fleste men noen få skiller seg ut på størrelsen. Vind og vær gjør at de ofte gulner og sprekker opp på hatten. Skal jeg tippe så blir det abruptilbulbus selv om det ikke er så utpreget knølfot på den en ser.
Håller med Lena… Jag har hittat massor men vågar inte ta dem. Jag vet inte vad som “skrämmer” mig, men de får alltid stå kvar.
Kan vi få en grundkurs i champinjonplockning?
Jag tror det hänger ihop med att jag inte plockar vita svampar alls. Men man blir ju tuffare med åren….
Jag har inga problem med champinjoner.
Äter de som har god krydd- eller mandeldoft och ratar de som saknar utpräglad doft helt enkelt.
Har hittat en giftchampinjon för nåt år sedan och tror mig känna igen dem.
Däremot tar jag inte champinjoner som växer alltför nära trafikleder eller dyl.
Det kan vara svårt ibland, som när jag i somras hittade en grupp med stora fantastiska kungschampinjoner i en park i centrala Örebro alldeles vid en P-plats….det vattnades i munnen.
De stod kvar och vissnade så ingen annan vågade heller äta dem.
Blyvarning?
Här finns väl såvitt jag vet bara 2 “bo”? Bo E och Bo R, så det lär väl gå bra att skilja på, eller hur?
Nja, det är snarare gifthättingen jag har problem med.
Tycker nog att jag börjar hitta fler och fler säkra rökslöjskivlingar nu och ingen på forumet har kunnat svara på frågan om gifthättingen verkligen är aktuell som förväxling vid denna sena årstid.
Var bor Birgitta F? Jag bor i Örebro, Närke.
Vi är inte särskilt långt från varann Bo E , Jag bor mitt i Bohuslän , Örebro är väl bara en så där 23 mil tror jag.
Kul att du börjar få grepp om rökslöjorna , igår plockade jag alltifrån pyttesmå med helt vita skivor till 7 cm med mörkgrå skivor , hälften av dessa är i magen just nu….Gräddstuvade till fullkornpasta med smulad blåmögelost ovanpå..
Välkomnar en champinjonskola!
Några egna amatörfunderingar: Är det inte så att de champinjoner som har en utpräglad doft av mandel (anis) är ätliga (bortsett från att de gulnande kan innehålla kadmium)? Däremot finns det tydligen champinjoner som inte har någon utpräglad doft som kan vara giftiga (karbolchampinjonen har ju en utpräglad doft av karbol/bläck).
Rätta mig om jag har fel!
Jag håller merd SvenD.
Champinjoner med aptitlig doft brukar hamna i maten, och det är faktiskt minst 99% av mina fynd.
Giftchampinjonen har jag med säkerhet endast identifierat vid ett tillfälle. Den gulnade, saknade tydlig doft, hade lite obehaglig smak och växte i hästhage nära gamla aspar.
I övrigt liknade den en reslig snöbollschampinjon tyckte jag innan jag började bryta i den.
Jag har svårt att avgöra både lukt och smak på champinjoner , men om jag steker dom känner jag direkt igen smaken , sen var det 282 km till Örebro så jag gissade lite galet. (Om ni någon gång letar en res-rutt så kan jag varmt rekommendera maporama.com , den föreslår också rutter för resor gnom europa )
A. xanthoderma, A. pilatinus, A. pseudopratensis, A. phaeolepidotus og A. praeclaresquamosus er ikke spiselige. De andre sjampinjonene er spiselige. Cadmium kan glemmes da det er bundet til et protein som vi ikke kan fordøye, det går rett ut igjen. Noen skikkelig skole er ikke mulig uten et møte hvor en har plukket diverse arter. Legger ved to bilder og spør hva er dette?
Hva mener du Salasias? Send inn bilder av champinjoner, fortell om lukt, størrelse og økologien på funnstedet. Er det også gode bilder hjelper det betraktelig på muligheten for identifisering av arten.Det er ikke enkelt å holde slikt kurs her på forumet!
Hej. jag har läst lite om champinjoner nu på morgonen (i Nya svampboken sid. 140) och tycker mig förstå att ringen är viktig för identifiering liksom om svampen rodnar eller gulnar vid skrapning
Ett fyrtital arter skall finnas i landet ( Enl.Bonniers sv. bok ), men om vi tar de tio vanligaste arterna, är det någon som är “dödligt giftig” ? Giftch. med sin lukt förstår man att man inte skall äta och snöbolls- skogsch. med måtta p.g.a att de tar upp mycket kadmium.Champinjonerna känns igen på att skivorna går åt först rosa sedan brunt, det vet jag och att foten inte har slida/ strumpa som flugsvampen har.
Vad kan man mera tänka på för att artbestämma en champinjon. Visst ja, doften ! Tacksam om ni vill utvärdera detta, har jag fattat det någorlunda rätt. Lena
Jag delar iu satort Lena M:s uppfattning.
De champinjoner som Hans M bifogade bilder på skulle jag vara mycket skeptisk till ute på fältet, då jag bedömer att skivorna på de större exemplaren borde ha skiftat åtminstone i någon grårosa ton.
Lukt och smakprov tillkommer naturligtvis som möjligheter när man har dem i handen.
Fick inte klart för mig att hans bilder var champinjoner. Vad jag förstår så till hör dom ett släkte som på svenska heter “Spånskivlingar” utan egen-namn på vare sig Leucoagaricus cinerascens eller L. cretaceus
http://www.svampar.se/bildarkiv/SMT_2005_2_Slaktet%20Leucoagaricus.pdf
Om man använder SMT-artikelns artnamn, så visade Hans’ bilder två varianter av champinjonfjällskivling. Där har de namnet Leucoagaricus leucothites (den grå med varietetsnamnet carneifolius).
(det här var “akademiskt” - det kan jag hålla med om)
Någon risk med att förväxla dessa med champinjoner, är det ju inte eftersom de är ätliga. Det betyder inte att man kan ta för vana att även plocka “champinjoner” med vita skivor, eftersom förväxlingsrisken är ännu större med de vita flugsvamparna då.
Med lite erfarenhet av champinjoner inser man rätt snart andra skillnader som lukt och konsistens för att hålla flugsvampar borta ur svampkorgen tycker jag i alla fall.
Helvita fjällskivlingar må vara ätliga, men är de inte såpass sällsynta att de bör lämnas ifred, eller finns de allmänt i vissa delar av landet?
Har aldrig sett nån, men å andra sidan har jag inte heller haft lyckan att smaka den stolta!
Visst är det så att det behövs lite erfarenhet för att skilja champinjoner från andra släkten, men det är inte särskilt komplicerat.
Lena gjorde en bra sammanfattning, och det jag kan tillägga, är att champinjoner har fria skivor:
http://svampguiden.com/ordlista.asp?nr=27
Den karaktären delar de med bl.a. fjällskivlingar och flugsvampar, men champinjonernas svarta sporfärg gör det möjligt att skilja dem åt på ett säkert sätt.
Skivornas färg på unga champinjoner är också bra kännetecken när man ska försöka artbestämma dem. Hos en del är de bleka, hos andra är de mer eller mindre intensivt rosa redan från början.
Tack Irene för att du ” vågade” svara, ibland tror jag att ni * väntar ut varandra.
Men hur är det, finns det någon av champinjonerna som är dödligt giftig, eller blir man ( bara )sjuk.
Nu låter det väl som om jag skall äta alla jag ser, men så är det inte, tycker att det är så goda med sin mandelsmak, så ett par knölch. slank ner i höstas.
I klass med karl-johan och stolt fjällskivling.
till Lena M:
Ja det kan tyckas märkligt. Det närmaste var ett antal stående “stolta” fötter utan hatt.
Det har jag berättat här på forumet och har tre teorier om varför hattarna var av.
1. djur som ätit upp dem
2. svampplockare som kommit före mig
3. frisbee-kastare som roat sig med att pricka dem
Sen har jag en vän som har gott om de stolta i sin trädgård, men jag har inte hälsat på där vid riktigt rätt årstid.
Agaricus xanthoderma-Giftchampinjon/Karbolchampinjon
inneholder Karbol. Denne soppen er hvit som de andre champinjonene men blir øyeblikkelig messinggul ved skraping på hatt eller stilk, flekkene blir senere gråbrune. En annen er A. pilatianus men denne er gråbrun/røkgrå. Lukten minner om karbol og smaken er milde men ubehagelig. De er nok ikke dødelig giftige (har ikke provat dom) men de kan gi ubehag og oppkast.Den sist er funnet i Stockholmstraktene.
Först tack för all intressant upplysningar om champinjoner.
Två frågor till Hans:1.I en engelsk svampbok hittar jag Agaricus semotus (Blekröd dvärgchamp. tror jag den heter) som misstänkt giftig. Stämmer det?
2. Det där du säger om Kadmium gör mig lite konfunderad. Menar du att kadmiumvarningarna är onödiga eller har jag missuppfattat dig? Jmf livsmedelsverket: (citat)
Riskbedömning
Kadmium stannar kvar i kroppen under lång tid och ansamlas i njurarna. Njurfunktionen kan skadas vid långvarig förhöjd exponering. WHO/FAO: s expertkommitté JECFA har angivit ett provisoriskt tolerabelt intag (PTWI) på ca 60-70 µg dagligen under lång tid (7 µg/kg kroppsvikt/vecka). JECFA bedömer att en del av befolkningen kan drabbas av nedsatt njurfunktion vid den exponeringsnivån. (slut på citatet)
Slutligen en allmän reflexion om talet “akademiskt”. Fördelen, och det ganska unika!, med Forum är att här får såväl nybörjare som mer “avancerade” agera och alla behandlas med lika stor respekt, inte minst av *-norna. Jag hoppas att det får förbli så!
A. semotus er spiselig. Ad kadmium. En Tysk undersøkelse for noen år siden viste det jeg skrev sist om dette. Jeg har ikke denne undersøkelsen for hånden. Det er blitt gitt mye feil opplysninger, blat annet om å få kreft av rå dyrket champinjon. De musene som fikk det hadde jo ikke spist noe annet over lang tid. Da spør jeg, hvor mange biter champinjon får du når du forsyner deg av en salat, 2-6 biter? Nei glem dette også, nyt rå champinjon i salat.
Svara på inlägget ovan genom att fylla i formuläret nedan
OBS! Formuläret nedan är till för att svara på frågan i tråden ovan. Håll dig till ämnet och den ursprungliga frågan när du skriver ett svar. SKAPA ETT NYTT INLÄGG om du istället vill ställa en ny fråga eller starta diskussion i ett annat ämne. Olämpliga inlägg som inte följer forumreglerna kan komma att raderas.
Ladda hem Svampguiden till din telefon!
