Är lite orolig att ta miste, så minsta tvekan och svampen får stå. Men jag har hittat gifthätting också, och den är spensligare och växer inte på samma sätt, i tunga härliga knippen.

Smaken av gröna ärtor, de rökfärgade skivorna, “sporspillet” på de underliggande hattarna, växtsättet och den allmänna magkänslan har dock aldrig lett mig fel - än…

Eftersom rökslöjskivlingen har ljusa skivor med svarta sporer och gifthättingen har bruna skivor med bruna sporer, så är väl risken för förväxling störst med andra slöjskivlingar.
Den giftiga arten är svavelgul slöjskivling, som kan orsaka magont och illamående. Risken att få i sig några stora mängder av den, är knappast överhängande, eftersom smaken är mycket skarp och bitter. Rökslöjskivlingen känns lätt igen på den milda smaken som påminner om gröna ärtor.

Så länge man känner sig osäker på om man kan förväxla rökslöjskivling med gifthätting, ska man förstås inte äta några stubbsvampar alls.
Sedan jag kom till Västerbotten har jag själv slutat plocka rökslöjskivling, för här finns en skarpsmakande dubbelgångare till den (på lövved), och jag har tröttnat på att hålla på och provsmaka alla jag ska plocka…

Om inte frosten tagit dem för i år så ska jag testa Rökslöjskivlingen om jag hittar den.
Smakprov och sporprov borde ge säkra indikationer om vad som är Gifthätting eller Rökslöjskivling. De är båda för mig helt nya arter som jag veterligen aldrig träffat på annat än i Svampguidens databas.
Tack för tipsen!

Jag måste dock understryka att det är en av mina favoritsvampar…

Växer i mängder, sällan larvangripen, enkel att rensa, och mycket god att steka. Jag tycker att den smakar som kantareller men inte lika pepprigt.