OM den första har rätt färg på min bildskärm, tror jag att det är rosenskinn, Corticium roseum.
Växer oftast på sälg.

Tickan på tallen är så gul att jag faktiskt inbillar mig att det kan vara gulporig ticka, Diplomitoporus flavescens. Den har något kantiga, ganska stora porer och strävhårig hatt som brukar bli grönaktig av alger. Mycket sällsynt art.

Tyvärr är inte bilden tillräckligt tydlig för att avgöra vad det är. När du har tagit en avståndsbild som den här, kan det vara smart att inte minska ner hela bilden innan du skickar den. Beskär den rejält istället.

Jag försöker att ta bättre bilder imorgon, får väl lägga mig på magen i snön, kanske.

ja Irene, inte blev väl bilderna så mycket bättre, men jag skulle vilja säga ljus orange om färgen. På samma tall fanns även ett ljust skinn. Och på ändträet på björken detta skinn. Vad tror du ?

Den gula svampen på tallen föreslår jag gullgröppa. Jämför bif. bild.

Ja Alf, det verkar att vara den, du skall ha tack för hjälpen.
Jag väntar på att snödjupet skall minska så att jag kan utforska markerna, för visst är vi på väg mot våren för jag hör hur fåglarna kvittrar om dagarna.

På den nya bilden syntes det bättre att det var vindlade veck på svampen. Du skrev något om en “labyrint”, men jag var inte säker på vad du menade med ovansidan… Den sida som en resupinat ticka eller skinnsvamp vänder utåt, brukar inte benämnas så. Det är precis tvärtom, att den sida som är vänd mot substratet, ryggsidan, är den som oftast är vänd uppåt och därför brukar kallas ovansida.

Gullgröppan är ett mycket fint fynd, det verkar dessutom vara det nordligaste hittills. Om nu inte Alf har hittat det i sina trakter förstås?

Det bleka skinnet på tall påminner lite om mjukskinn, som är vanligast på lövved. Hur många andra snarlika arter som kan förekomma på tall, vet jag inte.

På sista bilden skulle det kunna vara styvskinn, ifall det är hårt och blir rött vid skrapning (om det är färskt eller har fuktats).

Ja Lena då är vi två som hittat gullgröppa, grattis till ditt fynd.
Gullgröppan på min bild hittade jag här i Trönö Hälsingland på tallåga 17 dec 2006.

Vackra är de. Ska leta sedan när snön försvinner.

Tack för svaren både Alf och Irene, tyvärr ligger jag ” för ankar” och orkar inte engagera mig speciellt just nu, men nyfiken som man är har jag släpat mig upp till datorn, nu sängen igen.

Jag har suttit och begrundat ditt svar Irene, vad jag tycker att det låter avigt men det är mycket som jag inte förstår.
Och Alf, vilket skarp och fin bild du har, det var inte lätt att fota denna i dm hög snö och stocken liggande underst i en bröte. Men kul att den är ovanlig här, finns den rikligt söderut då ?

Pseudomerulius aureus, Gullgröppa är nåt jag nu ska titta efter, visste inte ens att det fanns en sån goding, men man bor visst på fel breddgrad, å andra sidan har jag hittat andra arter som inte är funna (rapporterade) häruppifrån tidigare. (grynsopp, scharlakansröd vårskål och trollhand) En fin bild Alf som lockar till sök.

Jag tar tillbaka det där med nordligaste fynd, missade helt att det bl.a. har gjorts fynd i Jokkmokk av den - men gullgröppan får nog räknas som sällsynt överallt.

Jag har Signalarter utgiven av Skogsstyrelsen där kan man läsa om Gullgröppa som tydligen har spridda förekomster i hela landet vilket ger gott hopp om att finna den även norrut. Ettåriga fruktkroppar som bildas under vinterhalvåret och växer på undersidan av tallågor kan ju inte vara lätta att hitta under vår snöiga vinter, kanske om vi får en tidig vår…