Nu när den första snön smälte kom den bedrövliga sanningen fram igen - vårt fina, stora, 50-år gamla rönnträd på gården står omgiven av en stor skara honungskivlingar, som inte ens frosten kunde ta död på.
Kallas den svampen inte för träddödaren? Antagligen dör trädet nästa år. Eller finns det bot?
Troligen finns ingen bot, men det beror på vilken art av honungsskivling du har fått in i trädgården.
Om det är Armillaria mellea, så är den starkt parasitisk och medför antagligen döden för trädet.
Det kan också vara en “snällare” art av honungsskivling (t.ex. Armillaria gallica), växande på rötter som redan är döda eller döende (kan uppstå vid hård beskärning av trädet), och då kan skadan bli begränsad.
50 år är trots allt en relativt hög ålder för en rönn (även om de ska kunna bli uppemot 100 år).
Det kan helt enkelt vara så att trädet ändå har gjort sitt,
och då är angreppet av honungsskivling en naturlig del i trädets livscykel.
Läste i alla fall ett tips, som kan vara värt att pröva, lämpligen till våren (jag är skeptisk, men å andra sidan tycks det inte finnas något bättre alternativ till detta än att vänta och se): Rör ut träaska och pulvriserad träkol i vatten och vattna runt trädet. Man skulle också avlägsna gräs och löv kring trädet som kunde ge extra näring åt svampen. I rådet ingick dessutom att man skulle frilägga de angripna rötterna, men det låter drastiskt, för att inte säga ännu mer riskabelt för trädet.
För en tid sedan observerade jag honungsskivling i spricka och grenklyka av frisk alm.
På liknande sätt har jag sett en björk som var helt översållad av honungsskivling. Den föll för stormen strax därefter, men på den del av den brutna stammen som stod kvar kunde jag plocka honungsskivling ett par år i rad efteråt.
De som växte på alm var dock mörkare till färgen och verkade något spensligare än de på björk.
Det ska bli intressant att se om almen tar skada under de närmaste åren, och om svamparna återkommer. Det var dock i stan invid en bilparkering så jag undviker dem nog till svampkorgen.
Ofta får honungsskivlingen skulden för skadade och döda träd, men det är lika ofta något annat som har angripit trädet innan dess.
På björk är det oftast sprängticka. Den utvecklas mellan veden och barken, och ger sig först tillkänna genom att barken får längsgående sprickor och lossnar. Senare kommer de svarta utväxterna, och andra svampar som livnär sig på trädets försvagade och döda ved, bl.a. honungsskivling och slingerticka.
På alm finns almsprängticka, men även andra sjukdomsalstrare.
Honungsskivlingar är verkligen inte lätta att skilja åt, och alla är mycket varierande i färger och växtsätt.
Armillaria mellea i strikt mening, är nog inte den vanligaste arten, men hittar man honungsskivlingar på lövved i stora, mycket tätt hopväxta tuvor med långa och smala fötter, är det troligen den. Säkrast bestäms den mikroskopiskt, genom att den har basidier utan söljor.
Mest lik den till utseende och växtsätt, är nog Armillaria borealis, som växer på både barrträd och lövträd, både levande och döda.
Hittade den här länken för dem som vill veta mer om honungsskivlingar:
http://www.bmg.umu.se/myconet/svampk2/pdf-files/Honungsskivling_tot.pdf
Svara på inlägget ovan genom att fylla i formuläret nedan
OBS! Formuläret nedan är till för att svara på frågan i tråden ovan. Håll dig till ämnet och den ursprungliga frågan när du skriver ett svar. SKAPA ETT NYTT INLÄGG om du istället vill ställa en ny fråga eller starta diskussion i ett annat ämne. Olämpliga inlägg som inte följer forumreglerna kan komma att raderas.
Ladda hem Svampguiden till din telefon!
