Är det Stenmurkla du menar så brukar man säkrast hitta den på hyggen, efter skogsstigar, vid rotvältor. Över huvudtaget är det bar att leta på “störd” mark. T ex hjulspår efter skogsmaskiner kan också vara bra. Är det sen lite sandig jord så brukar det finnas murklor.
Här i Sörmland ser det väldigt lovande ut för murklorna nu.
Lycka till i jakten!

Även jag har problem med att hitta murklorna. Ni som är proffs - Hör gärna av er till detta FORUM! Min egoistiska kroppshalva vill gärna hitta dem i Salatrakten.
M.V.H. Bosse

Vad gäller stenmurklor så gäller tidigare svar, men det bör tilläggas att de är knutna till tall. Under flera år plockade jag stenmurkla, innan den hade omvärderats, och hittade den uteslutande på tallmarker.

Nja, det där med tall är väl en sanning med modifikation. Jag plockade årets första idag och det gjorde jag i skog bestående av både gran och tall.

Jag är en verklig novis på murklor.
Har i mit liv endast hittat vå exemplar. En toppmurkla i Närke, nära Hjälmarstranden (läste idag ett inlägg där den sägs vara vanligast i Skåne). Det var 1965 invid en jordfast sten på en liten äng som jag och min far brukade bränna av varje vår.
Sen hittade jag för ett par år sdan en brunsvart murkla på hösten (biskopsmössa?) som jag stekte tillsammans med annan matsvamp typ kantareller och Karl-Johan. Den fungerade i blandningen som smakade bra.
Nu lär jag mig av alla inlägg och letar stenmurklor ute på timmerhyggena.
De kanske kommer upp nu under våren.

Jadå de är på gång så ge dej ut och titta. Jag har ju plockat de första fast det var i skogen det. Kollade ett hygge i går men där hade de ännu inte visat sej. Men när björken börjar få musöron då brukar de finnas nästan överallt. Lycka till i jakten!!!!

Det här med sandjord kan vi väl bara drömmar om i Uppsala. Kanske ska man välja skogar som växer vid den så kallade strandlinjen, ni vet, där förr havet stod, medan hela slätten var havsbotten?
Hälsar Thersa, som förutom två biskoksmössor bara har hittad små slemmurklor. Har ni inte en svampsort till som gärna växer på samma platser som murklor - fast under hösten? Det skulle underlätta åtminstone mitt sökande.:=)

De säkraste och mest uthålliga växtplatserna för stenmurklor som jag har hittat, är skogspartier där man har schaktat eller grävt (för skogsbilvägar, kablar eller vattenledningar), på vallar eller utfyllda svackor. Örsopp och smörsopp kommer där med tiden, och unga tallar brukar trivas på sådana ställen. Det behöver inte vara ren sand, grövre morän är lika bra. Huvudsaken är att det inte är torvjord eller liknade. Utdikade myrar, igenväxta åkrar t.ex.

På Badelundaåsen (som passerar Sala), borde förutsättningarna finnas :-)

Andra växtplatser för stenmurklor är träningsspår där man har lagt tjocka lager med träflis att springa på. Där kan även den smaklösa bleka stenmurklan växa - och biskopsmössan på hösten.
På hyggen med rätt jordmån kan de dyka upp efter ett par år, men sedan försvinna lika fort eftersom markerna snabbt växer igen.

Apropå träflis - det har blivit populärt att använda i trädgårdarna som marktäckning i rabatter och jordgubbsland, men framför allt används det i offentliga miljöer, i parker och planteringar, för att ge mindre jobb med ogräsrensning.
Läste just i ett tyskt diskussionsforum om massförekomster av stenmurklor på sådana platser.

Har plockat stenmurkla i Jämtland och Västernorrland. Min erfarenhet därifrån är att de trivs i samma marker som gräset vårfryle, som dessutom också dyker upp vid samma tid. Två andra svamparter som också växer i liknande miljöer är gran- och tallkotteskivling. De brukar komma något tidigare än stenmurklan.

Även häruppe verkar det vara bra att marken är störd eller skadad. Flest murklor har jag funnit där själva mineraljorden har blottlagts, alltså inte bara det översta förnaskiktet.

Jag har aldrig hittat stenmurkla i samma miljöer som blåsippa, brännässla eller gullviva. Håll istället utkik efter hyggen som är högst tre år gamla där man lämnat kvar en del ensamma frötallar. Det borde ge resultat!

Tackar för alla fina tips.

Det är gott om platser av den typ ni beskriver i de skogar jag brukar röra mig.
Det är nog bara att med spänning vänta in rätt tid och temperatur för murklorna.