Det är väl i så fall Shitakesvampen, en asiatisk läckerhet som nu t ex odlas ekologiskt i Finland och brukar finnas på ICA.
Den är ganska dyr, men den enda som har lite spännande smak och ofta är fräsch.
Ostronskivling och de olika varianterna på champinjoner tycker jag ofta luktar gammalt och ligger i diskarna alldeles för länge. De kommer aldrig upp i färskplockad kvalitet!
Till hösten brukar det komma kantareller och trattkantareller men det tycker jag är fusk att köpa i butik om man har möjlighet att ta sig ut i skogen så jag vet inte hur de smakar. Förmodligen har de längre hållbarhet än champinjonerna.

I söndags såg jag kantareller (färska) i en ICA-butik. De var bulgariska och på grund av det skick de befann sig i skulle jag aldrig köpa dem.

Ibland finns det skogschampinjoner och dom smakar mycket mer än vanliga vita. Gott iväntan på bättre tider

Pratar vi färsk svamp här, eller räknas även burkar? Har nämligen en liten fundering kring burkmurklor. (Vilket härligt ord, förresten! Känn på det…Burkmurklor!) I den butik där jag handlar finns murklor av två fabrikat, men ingen av dessa berättar på förpackningen om det rör sig om toppmurkla eller stenmurkla. Borde man inte som konsument ha rätt att kräva det? Vad säger livsmedelsverket? Nå´n som vet? Visst, jag kan förstå om det inte är så kinkigt om det gäller kantarell/blek kantarell eller Carl Johan/Tallkalle, men i det här fallet är ju skillnaden ganska väsentlig. I och för sig har båda fabrikaten en tydlig bild av stenmurkla på burken, men i klartext finns ingen annan artangivelse än “murkla”. Kanske dags för konservindustrin att ta efter många fiskhandlare som nu börjat sätta ut vetenskapliga artnamn på sina prislistor.

Instämmer, om det nu är så att det finns toppmurkla på burk???

Har endast köpt burkmurklor en gång och då överenstämde innehållet med bilden på burken, alltså mycket små stenmurklor.
Eftersom giftigheten i stenmurkla numera betonas starkare så vore kanske toppmurkla ett bra alternativ även som burkmurkla.

Men finns det folk som samlar dem i tillräcklig mängd för storproduktion? Eller går de att odla?

Enligt livsmedelslagen (eller rättare sagt Livsmedelsverkets föreskrift om märkning som ingår i den) ska ett livsmedel märkas tydligt med varubeteckning, d v s uppgifter om vad förpackningen innehåller. Denna beteckning får inte på något sätt kunna vilseleda konsumenten, vilket man kan anta att “murklor” gör när det finns fler sorter. Alltså ska egentligen HELA namnet anges!

Så till en annan fråga: Vad är en “Tallkalle”? Trodde bara det fanns en sort Carl Johan… Hur ser man skillnad på dem?

/Fia-Lotta, förvisso livamedelsexpert, men ännu ingen svampexpert…

Med “Tallkalle” avses förmodligen
Rödbrun stensopp - Boletus pinophilus, som i databasen beskrivs som
“God matsvamp i klass med karljohan från vilken den skiljer sig genom mörkare rödbrun hatt, och att rören ofta får brunaktiga mynningar.”
Sök på “stensopp” i databasen om du vill läsa mer om dessa!

De enda svampar jag köper i affären är odlade champinjoner, de enda som är lämpade att ätas råa och finns året runt. Allt annat hämtar jag hemma ur frysen.
Äkta skogschampinjoner finns inte att köpa, men de bruna varianterna av odlade champinjoner brukar kallas så.

Jomen, efter en så‘n här säsong kan till och med undertecknad sticka ut hakan och säga att även jag plockar all svamp ur frysen. Annat var det under de två tidigare säsongerna…
Men murklor? Näh! Glöm det! Trots massor av goda råd har jag aldrig nå‘nsin lyckats hitta de små liven, så dem har jag faktiskt varit tvungen att köpa. På senare år har jag dessutom preciserat mina önskemål till just toppmurkla, inte bara för att jag är feg för egen del, utan även för att min fru varit ömsom gravid, ömsom ammande. Och det blir dyrt, minnsann! Man kan få tag på dem i Saluhallen i Gbg (mig veterligen närmaste stället om man bor i Vänersborg), både torkade och färska, men det kôstar…åsså tillkommer resan.
En annan svamp jag alltid köper är tryffel, men det är minnsann inte lätt att få tag i idag. Eller…tja, visst kan man få tag i tryffel, men då rör det sig nästan alltid om Tuber Aestivum, och den tycker jag inte är värd sitt pris. Tuber Melanosporum däremot! Ojojoj! Vilken smak! Men prisvärd? Tja, det är väl en prioriteringsfråga.
Dessutom har jag hittat en liten spinkig rackare under salunamnet Enokitake i en del välsorterade butiker. Den lelle filuren var inte att förakta. Har ätit den som råkost (stick i stäv med vad som rekommenderas) och där slog han både svampinjon och sotvaxing på fingrarna. Den är även rätt trevlig att snabbsteka i mycket fett, på gränsen till fritering.

Angående shiitake svamp.
Leta på nätet efter
“kiruna svampen”
Den är egentligen inte så dyr med tanke på hur lite
vikt den förlorat efter tillredning.

Hej alla!
Vill bara påpeka att INGEN svampart är lämplig att äta rå. Efter att själv ha mumsat odlade champinjoner i rått tillstånd tvärslutade jag -när min dotter plötsligt svällde upp i halsen när hon tuggade i sig några råa champinjoner. Hon har alltid varit kärnfrisk och inte haft några allergier över huvudtaget. Men med champinjonerna blev det reaktioner…

Förr var ju folk i allmänhet (särskilt på landsbygden) negativa till svamp som människoföda, en inställning som inte var helt grundlös, faktiskt.

Det kanske inte är allmänt känt, men alla champinjoner innehåller giftiga ämnen som inte försvinner vid tillagning heller, bl.a. hydrazinföreningar (liknande dem som finns i stenmurklor), och även de har vid djurförsök visat sig vara cancerframkallande.

Det är värt att notera att det är upp till oss själva hur stora risker vi vill ta, men en bra regel är att inte äta någon slags svamp för ofta eller i för stora mängder (rå eller tillagad).

Risken att äta för mycket är minimal om man inte har osedvanlig tur i svampskogen (vilket vissa på detta forum uppenbarligen har ibland). Sällan blir det mer än en stekpanna i veckan under högsäsong för min del.
Det finns ju även olika sätt att konservera svamp så man kan spara den och äta lite i taget.