Det finns många svampar som kan vara helt lila: rättikhätta (Mycena pura), violett sidentråding (Inocybe geophylla var. lilacina), ametistskivling (Laccaria amethystea) och en drös spindelskivlingar (Cortinarius). En lila klump på en stubbe kan t.ex. vara trollsmör som är täckt av lilagömming (Nectria violacea).

Vill du veta mer, får du lov att bjuda på en mer detaljerad beskrivning, med måttuppgifter, eventuell doft, sporfärg t.ex.
Berätta om de växer på marken eller på ved, och dessutom är det bra att veta om de har fot, skivor, rör eller taggar…

Det finns!!
Ska försöka hitta tillbaks till platsen där jag såg dem.
Om inte kvällens krogäventyr sätter några käppar i hjulet så är det tänkt att jag ska räfsa ihop lite blåbär i de trakterna.
Är mycket i skogen men inte kan jag minnas att jag sett just några hel-lila svampar.
Kikade i min gamla svampbok (exet tog min nyaste :(  )på de förslag du kom med och Mörkviolett spindelskivling kan passa in.

En får tacka!

Det verkar som om du behöver en ny svampbok :-)
“mörkviolett spindelskivling” låter som om det kan vara dagens violspindling. I så fall har den uppemot en dm bred hatt, lika hög fot som är ett par cm bred, mörkt lila skivor och ganska god doft (trots det, ingen matsvamp).

Såvitt jag vet finns det väl ingen ätlig violett svamp i skogen innan blåmusseroner och höstmusseroner (lite gråare visserligen) kommer mot hösten.
Se upp för spindelskivlingar!
Svampböckerna brukar ge bra varningsbeskrivningar vare sig svampen benämnes “mörkviolett” eller “viol”!

Tja, en gammal svampbok (eller en som använder benämningen “mörkviolett”) känns inte så tillförlitlig, tycker jag.

Sen anser jag det också förlegat med den generella varningen för spindelskivlingar, eftersom ett par av våra bästa matsvampar är just spindelskivlingar:
Rynkad tofsskivling och mångkransad spindling.

Egentligen tycker jag inte heller om idén att ge nybörjare generella varningar för svampar med ett visst utseende (vita svampar med vita skivor, svampar med röda skivor, bruna svampar, små svampar osv.) Det kan förleda folk att prova allting annat…

Det vettigaste är att lära sig några bra matsvampar, art för art, och se till att man verkligen kan dessa arter innan man plockar och äter dem utan handledning.

Hade faktiskt ingen aning om att den rynkade tofsskivlingen var släkt med “spindlarna”, då är väl för övrigt även föränderlig tofsskivling en spindelskivling (?).
Däremot känner jag till den mångkransade spindelskivlingen, men skulle aldrig rekommendera en nybörjare att söka efter dem. Jag tror att jag hittat den ett flertal gånger i gräsmark under björk där vanligtvis inga spindelskivlingar växer, men jag är trots ca 40 år i svampskogarna så försiktig med spindlingar att jag lämnar dem därhän. Visst är svamp gott, men man vill ju gärna leva vidare och vara frisk nog att orka med svampskogen i ytterligare 40 år, om man får önska…