Tyvärr, det är pepparriska, inte ätlig utan avkokning (ja, ja, jag vet att vissa tycker att den kan ätas trots att den är skarp…).

Inte vet jag om det är pepparriska men blodriska är dert definitivt inte.

Konstigt nog har den ingen skarp smak när man lägger en bit på tungan. Men det kanske kan vara en pepparriska ändå iofs ?

vet ju inte om den har någon saft, men jag gissar på cortinarius limonius
(en spindelskivling)

Jag testade att klämma på den och det kom någon slags genomskinlig vätska. Testade att ta lite på tungan och det smakade ingenting ... märkligt ... nåja, dom åkte i soptunnan iallafall. :)

Jag gissar på lakritsriska. Den har en vattenklar saft.

Hur är det egentligen med giftigheten hos riskor?
Är de med mjölkvit eller vattenklar saft ätliga om de inte smakar skarpt eller finns det gift i dem? Är det bara smaken man förväller bort på pepparriskan?
Håller mig till riskor med rödorange saft, men de är ju dels rätt sällsynta i mina trakter, dels angrips de snabbt av larver.

Lakritsriskan, den lakritsdoftande med färglös mjölksaft anses vara giftig. Svartriskan, skarp med vit saft misstänks vara cancerogen. Även andra skarpa riskor betecknas som något giftiga före tillagning, såpass att de kan orsaka magbesvär.
De skarpa riskorna är sällan maskätna heller…

På rak arm kommer jag bara på mandelriskan som en ätlig art (förutom blodriskorna).

Mandelriskan är mycket läcker som tillbehör i fiskrätter tycker jag. Den är inte heller lika ofta maskäten.
Blod- och mandelriskorna är de enda riskor jag äter mycket av, men jag har smakat mindre rödbruna riskor med vit mjölksaft som inte varit skarpa.
Svarta och vita riskor med skarp mjölksaft plockar jag överhuvudtaget inte, ej heller gör jag mig besvär att förvälla riskor på finskt vis.