vad hemmablind man kan bli.

Jag passerar sträckan minst två gånger i veckan på väg tll samhället och av en ingivelse händer följande.

Jag stannar efter ca två km. går in i en risig skog och efter ett tag öppnar sig ett förunderligt landskap av gamla granar med mossa och gräs. Och där möter mig ett svamplandskap av minst tio - femton arter, varav minst hälften är för mig okända.
Men det märkligaste är att jag hittar fyra karljohan därinne. Som jag sökt dem i år!
Under en annan gran ståtar 19 rodnande fjällskivlingar och mycket vaxingar ser jag, doftande sådana och andra. Stora plattickor, små hättor, .skivlingar i alla de former och färger.

Alltså, varför ” gå över ån efter vatten ” ?
Jag återkommer med frågor sedan jag studerat och smakat färdigt på alla svampar.