Bilden blev visst lite suddig, men jag hoppas ni förstår hur jag menar :)

Hej Sofia!

Den mörka kanten är död. Det är där det börjar när svampen utsätts för torka. Direkt från skogen och till spisen är det normalt inget problem, men vid förvaring utvecklas nedbrytningsproscessen snabbt då den har en bra grogrund i den döda kanten. Under optimala förhållanden för nedbrytningsbakterierna, t.ex. någon dag i kyl där det torra drar till sig fukt från omgivningen (de andra svamparna) finns det risk för matförgiftning.

Den ljusa beläggningen kommer sannolikt av sporer från en trattkantarell som stått ovanför den “drabbade”. Kan inte säga helt säkert från dina bilder men är det så, så är det ju ofarligt. Håll bara isär sporbeläggning från mögel så är det ingen fara.

I grunden gör du således i min mening helt rätt, kunde jag väl sagt med en gång istället.:)

Det var väl bra att du inte gjorde det, Ola (alltså, sa det med en gång istället) :)

Vad gäller den mörka kanten, började den dyka upp redan i septembermånad när det hade varit torrt så länge, men egentligen borde en torkad kant se annorlunda ut. Den mörka kanten torde ju tyda på en påbörjad förruttnelseprocess, som du säger, så det kanske bara var en slump att svampar med mörk kant dök upp när det var torrt. Hur som helst, brukar jag skära bort kanten med god marginal.

Vad gäller den ljusa beläggningen, kom jag inte att tänka på sporer eftersom den inte går att gnugga bort, men sporerna är ju förstås mycket små, så du har säkert rätt. Det är alltså inte en mögelbeläggning jag åsyftar.

Tck för svaret. Jag har aktning för dina kunskaper, du är ju proffs på området!

Bra att få reda på, det där med sporbeläggningen! Det verkar troligt, hittills har jag låtit bli att plocka/ kasserat såna svampar i tron att de var angripna av ngnslags sekundärsvamp.

Jag hör Buffy att du också är en försiktig general. Anledningen till att jag inte kasserat dem med vitaktig beläggning är att svampsubstansen under beläggningen verkar helt intakt. En annan möjlig förklaring skulle kunna vara att svampytan inte fått ljus pga kontakt med en annan svamp som skymmer ljuset, men jag tror att Olas förklaring är mer sannolik.

Blev ju riktigt intressant det här.
Du har helt rätt Sofia. Kanten svartnar inte genast vid torka. I första fasen ser det precis ut som när man själv torkar trattkantarell. Det bleknar o skrynklar sig lite. Det är först i en senare fas när tillräckligt med fukt, lite duggregn eller dagg, hjälpt igång mikrolivet på den “döda” substansen i hattens periferi som den antar en mörk till svart färg.
Ändå tror jag att “mikrolivet” är så begränsat i de fall vi pratar om så att det är ofarligt att låta det gå med vid tillagning. Det är först efter en tid när bakterierna fått tillfälle att sprida sig till det som var friskt och levande vid plockning som det kan bli farligt. Jag tror att de flesta orenheter från naturen (dock inte alla) kan vara rent nyttiga i tillräckligt små doser.

Vad gäller avsaknad av färg vid bristande kontakt med dags/solljus så tror jag mig inte ha observerat detta med säkerhet vid något tillfälle på trattkantarell. På kantarell däremot är det ofta uppenbart.

Jag har märkt att de trattisar som har dessa svarta kanter, de luktar illa. Det känns att det inte är fräscht. Det ljusa på svampen håller jag med om att det är sporavfällning från en annan trattis.

Ska genast börja lukta på det mörka, Anitha. Bara för det, hittar jag just nu ingen med mörk kant i svamphögen framför mig. (Nåja, mitt luktsinne är ändå inget att lita på)

Just nu håller jag förresten i en trattkantarell, där den vitaktiga beläggningen har tydliga “fingeravtryck” efter en annan kantarells åsar, om ni förstår hur jag menar.

Jag förstår vad du menar, och då har du fått kvitto på sporfällning. Bra.

Om det blir torka sedan en svart kant har uppkommit på svamphatten verkar det som att förruttnelsen avstannar, såna svampar skär jag bara bort det svarta på. Men de svamparna tillagar jag samma dag, i vart fall sorterar jag undan dem och förvarar dem inte i samma bunke som de “fina” svamparna.