Jag älskar att skriva men det tar lite tid. Jag är verkligen tacksam för ert stöd och uppmuntran.
Nu i vinterns antågande vill jag ge er denna.
JAG EN VATTENDROPPE.
I den blå skymningen fann jag mig ovanligt vacker. Det var faktiskt många millennium sedan som jag hade deltagit i en sådan bedårande föreställning.
Jag var gnistrande klar, vit och ren som oskulden. Solens sista orangeröda strålar målade några kvardröjande slöjor på den djupt blåsvarta himmeln där stjärnor började tändas. Det var som att skåda ner i djupet av ett förälskat öga och se sig själv som en spegelbild däri. Jag var ren och gnistrande kall rimfrost på en sagoboksek långt ute på den av mina vita, rena oskuldsfulla systrar täckta slätten.
O vad vi strålade av glädje, tänk vilken lycka att få deltaga i detta underbara ögonblick. Detta som händer oss vattendroppar allt för sällan, att få gnistra och få vara stilla och beskåda världen med himlavalvet ovan, utan att bara svischa förbi som hastigast för att uppslukas av något hav eller försvinna ned i myllan för att vidare förena sig med sina gelikar och tränga ned i berggrunder genom årmiljoners avlagringar.
Så underbart att få hänga här och skåda ut över landet och se att det är gott. Ännu inte alltför förgiftat, nej ännu ett tag skall vi få vara sunda och friska, ännu kan någon dricka oss utan att behöva dö.
Ännu kan vi glatt porla fram i någon frisk liten bäck. Vidare, vidare genom frisk och stark grönska som slukar några av oss med glupande aptit, och ändock är balansen väl upprätthållen. Vi andra far vidare för att förena oss med flera systrar, vi blir stillsammare, men inte för allvarliga. Vi vill fortfarande leka, nu vill vi dansa till bäckahästens klara melodier. Framåt, framåt genom det vackra landskapet, kittlande och pigga leker öringarna i våra strömvirvlar, vi smeker susande fram genom deras gälar och ger liv åt allt vi möter på vår väg, vi livets vatten strömmar med glädje fram genom landet och vi sjunger i tusen stämmor, njut av oss, njut av oss. Se hur landet och dess bebyggare lever av oss, genom oss, i oss, med oss. Utan oss vore allt slut så behandla oss väl, var snälla mot oss. ”Ty det i gören mot oss, gören i också mot er själva”.
LEV VÄL OCH LÅT OSS TA HAND OM VARANDRA.
Ingen solnedgång men en sagoboksek är det.
Ha! Delvis rätt, Lärarna var så trötta på mina uppsattser som aldrig kunde hålla sig till de utsatta sidorna utan drog iväg och blev väldigt långa med mängder av stav och gramatikfel, de blev så trötta så jag fick en 1a: istället för ett - . Så kan det gå om man inte ger sig!
Ja just det! Både i musik, svenska, engelska och spanska, två språk skulle vi läsa och vem inbillar sig att en ordblind utan hjälp skall lära sig andra språk, sä jäv. dumt. :(((( Så därför ska ni få denna av mig. Den var jobbig om jag säger så. (EN kluring)A tale about a well-known land.
This speech is about a land which history begins in Europe in the early years of the 1700´s
From the beginning it was a small tiny land full of misunderstanding, but today it has grown big and it is one of the most important land in the west.
This land is old and furrow and it’s also full of surprises, sometimes stony and with broken ground, sometimes flatly and muddy.
This land is very sensitive; it’s depending on the sun, the moon, the weather and the wind.
The people’s conduct is of great importance.
The vegetation is wonderfully luxuriant and beautifully green, with lot of white, blue and pink flowers.
But when the autumn comes the beautifully green vegetation dies and turns into a dull brown colour.
Earlier in the summer when the first primeur comes from the land the people is very excited because there will be a great festival, with much food and dance and with delicious strong drinks, it’s a festival of rejoicing.
Later on during the summer when the land’s standing crops grow ripe reign an expectant peace over the land.
If the forces are good and the people’s conduct has been good enough,
there will be an exceptional harvest festival in the autumn, there all the tubers of the land are invited.
Some of them are Mrs Grata and her beloved sister miss Bellona, the old gentleman Mr Aquilla and the Irish lad Ulster, their friend the Old Norwegian and the blue man from Congo.
The friends and the family are huge, but still they have just been in Europe for a couple of centuries.
The festival, will end up with that a few will get red eyes and some will end up like fried strips, and some will get mashed in this land which is ruled by the great King Edward.
Janne “JAS” Svensson©..97-11-28ät mer potatis.
Svara på inlägget ovan genom att fylla i formuläret nedan
OBS! Formuläret nedan är till för att svara på frågan i tråden ovan. Håll dig till ämnet och den ursprungliga frågan när du skriver ett svar. SKAPA ETT NYTT INLÄGG om du istället vill ställa en ny fråga eller starta diskussion i ett annat ämne. Olämpliga inlägg som inte följer forumreglerna kan komma att raderas.
Ladda hem Svampguiden till din telefon!
