Får inte med hela kapitlet så det kommer i 2 eller 3 delar.

Ut ur väggarna.
26

Ut ur väggarna kom de, inte genom dörrar och fönster, nej ut ur väggarna, upp ur vägarna kom de, inte ur brunnar och genom galler, nej rätt upp ur grus och asfalt kom de, vilda med en vilja så stark att luften och vindarna fick hämta andan.
Vad är det de ville? Dessa varelser som inte är några andar eller andra astrala varelser. De kom ur murar, väggar och gator och de är som du och jag, de är inte ruskiga att skåda, nej de är underbart vackra, men inte man eller kvinna, inte könlösa, eller hermafroditer, nej de är allt på en gång.
De är människornas nirvana, de är universums kosmiska vibration. Ändå är de som du och jag, nästan som av kött och blod.
Vad vill de, vill de oss något, är vi dömda eller vill de rädda oss, i så fall från vad? Är det från oss själva, från våra egna uppkäftiga egon?
Eller vill de helt enkelt vara med oss i vår destruktiva och förvirrade värld? Är de många frågar jag mig, ja de är många, mins lika många som oss, och alla skall vi rymmas på denna sargade farkost som vi kallar Terra. Denna bräckliga himlakropp som vi färdas på genom universums oändlighet, denna Edens lusgård som vi behandlar som en hög med avskräde på vår grannes bakgård.
Vad vill de här i denna tid? Är det framtiden de vill dela med oss, och i så fall hur har dessa kosmiska nirvanavarelser tänkt sig att överleva här tillsammans med oss destruktiva egoister? Vi de blodtörstigaste av alla.
Vi de räddaste av alla. Vi som är de inskränkta små skitarna i vår grannes dynghög. Vart ska vi ta vägen? Hur ska vi stå ut med att behöva skåda dessa så perfekta och underbart vackra varelser?
De som rör sig som strålande spegelbilder av oss mitt ibland oss. Vi de svartsjukaste av skapelser, hur skall vårt ego orka med detta? Nu när så många av oss redan givit upp hoppet och förfallit i en total dekadans.
Hur skall ”marknaden” tackla detta? Det största hotet mot den feta aktieportföljen. Eller hoppas ”marknaden” på ökad konsumtion? Skall dessa varelser visa sig besitta otroliga rikedomar som de villigt skall investera här hos oss. Är kanske detta det stora klippet?
Är dessa varelser marknadens räddare, skall marknaden bli frälst?
Skall marknadens dekadenta egotrippade dansare försvinna, skall det nu komma en tid då gatorna blir av guld, då gyllene torn skall resa sig runt gnistrande murar, skall vi få simma i bassänger fulla av ljuvliga mammonsavbilder. Marknaden hoppades nog på det medan de vrider sina giriga händer svettiga och tömmer sina sista droppar ur sina förtvinade kroppar som stinker av mögel, girighet och hänsynslöshet.
Är detta verkligen räddningen för ett ångestfyllt släckte?
Hur ska vi kunna kommunicera med dessa varelser, har någon hört dem tala, har de sagt något till någon? Nej inte en stavelse har uttalats. Vad skall vi kalla dem? Vi människor måste ju ha namn på allt. Förresten har någon vidrört någon av dem? Nej även här lever vi i okunnighetens sfär. Är vi kanske drabbade av masskos, är vi alla kanske drogade? Men nej så kan det ju inte vara. Men var kommer de då ifrån?  De kom ut ur våra väggar, upp ur våra vägar och gator, som dimväsen kom de. Ändå syns de vara som du och jag, som av kött och blod. Varför är vi så förvirrade, varför tar vi inte kontakt med dem, varför är vi helt plötsligt så handlingsförlamade?
Är det för att de uppträder som om de var här först, som om vi inte fans, som om det var vi som är hallucinationer? Det är vi som är förvirrade inte de. De går inte genom väggarna längre, de kom alla på en gång, sedan var de bara här, de använder våra gator och torg som om dessa vore deras egna. Som om vi inte fans. Vilka är dessa underbart vackra varelser? Vilka är ni, varifrån kommer ni? Ni är ju ett hot mot oss förstår ni inte det? Det måste vi ju ta itu med, men hur och på vilket sätt, hur handskas vi med detta? Förstår ni inte att vår rädsla kan leda till något dåraktigt, som så många gånger tidigare. Vad vet ni om oss? Hur kan ni göra så här mot oss? Vi av Gud utsedda! Skapelsens krona! Vi Guds avbild! Ni kan inte, ni får inte. Vi endast vi är de största, bästa och vackraste. Vi är inte ormars avföda. Vilka är ni? Hur vågar ni! Ni som får oss att känna oss som maskarna i ett kadaver. Vad händer, vad gör ni med oss? Vi är skapelsens krona! Varför får ni oss att känna skuld? Vi har ju inget ont gjort.
Så en dag händer det alla har fruktat. När vi vaknar denna så underbara
morgon, är vi fulla av glädje och förhoppningar. Då är ni här i våra sängar, på våra arbeten, i bilarna ja överallt där vi ska vara, där är ni, delande allt med oss. Hur vågar ni?
Varför gör ingen något? Alla är som förlamade. När och hur skall detta ta slut? Vilka är ni? Ni kan inte göra så här mot oss. Ni får inte! Vi vill inte!
Vi blir rädda fruktansvärt rädda, och då blir vi farliga, inte bara för er utan också för oss själva. Förstår ni inte detta? Vi vill inte ha er här! Ge er av! Försvinn ut ur våra liv!
Försvinn! Vrålar vi med strupar åtsnörda av ångest. Försvinn! O ni underbara, lysande varelser. Ångesten är total, för de gör oss ju inget ont, de bara är här. Överallt är de. Allt är så motsägelsefullt. Vi älskar er! Men vi vill inte veta av er. Varför, varför måste vi känna skam inför er? Vi är ju oskyldiga människor. Vi älskar er! Ge er av vilka ni än är.
Är ni våra söta drömmar som förvandlats till mardrömmar som vi ej kan hantera, men ack nej ni är alldeles för verkliga, för vackra för att ens vara något ur våra söta drömmar. Ni förgör oss! Hjälp oss, kraxar vi, men ni traskar på som om vi inte ens vore en dröm hos er. Har ni förmågan att uppleva oss, kan ni känna våran ångest, eller är vi dömda till undergång medan ni står bredvid och känslokallt ser på när vi tynar bort?
Varför? Vi är oskyldiga! Vi har inget ont gjort!
Varför känner vi en sådan förtvivlad skam inför er? Ni som så tydligen vill förgöra oss. Utan att göra oss något, inte en beröring inte ett ord har kommit över era läppar. Era ljuvliga munnar har inte med en suck förebrått oss något, ändå måste ni ha sett hur vi behandlar vårt bräckliga rymdskepp.
Ni måste ju se hur vi stympar våra bröder och systrar. Ni måste ju se hur vi våldför oss på lånade tillgångar. Ni måste ju se hur vi våldtar moder jord. Ni måste ju se hur vi karvar i hennes hud och mal sönder hennes innanmäte, förgiftar hennes kroppsvätskor och förorenar hennes andedräkt.
Allt detta så skoningslöst att vi själva dör av det. Vi utför den grymmaste av handlingar, vi förgiftar och våldför oss på någon helt oskyldig. Allt detta ser ni. Och vad gör ni? Inget! Inget gör ni mot oss för detta.
Vilka är ni? Hur kan ni stå ut med allt detta? När inte vi de girigaste av varelser, när inte vi gödselvattnets orena små maskar står ut med detta.
Inte heller det verkar ni förstå. Att vi inte står ut. Ser ni då inte att vi blundar, att vi gjort oss blinda för allt detta och bara rusar på och hoppas att någon skall rädda oss, att ett under skall ske? Vi ber till högre makter att vi skall bli räddade medan vi våldtar. Vilka är vi? Hur kan vi? Undrar ni inte över allt detta?
Är ni här för att förgöra oss, så gör det. Våra försvarsadvokater har inget att säga till vårt försvar, ty det finns inget. Ingen skall döma er för att ha räddat den sista spillran av denna underbara planet. Gör något! Säg något! Vilka är ni som får oss att känna sådan skam, som får oss att känna oss så skyldiga att vi är beredda att stå till svars för vår våldtäkt? Svara!