Vår jägarkår beklagar sig ständigt över den “ringa” förekomsten av rovdjur i våra marker. Dessa mina goda vänner tar ett och annat rådjur,vilket stärker stammen eftersom det är de svagaste individerna som stryker med.

Lite fakta: Vi har minst 2500 björnar i vårt avlånga land huvudsakligen koncentrerade till den norra halvan av landet.
Sedan har vi ca. 120 vargar som rör sig över stora områden i mellersta och norra sverige.
Till sist vill jag nämna lodjursstammen som uppgår till ca. 1400st.
Debatten om rovdjurens vara eller icke vara har pågått ganska länge nu. Jag har följt de flesta debatterna på såväl riks och lokaltidningsnivå, och jag kan inte förstå jägarkårens ställningstagande. “Slaktarna” ser vårt klövvilt som deras privata egendom ,istället för att låta naturen ha sin gång.

Hur ser jägarna på vildsvinens allt utökade spridning? Jag har aldrig någonsin sett att någon jägare beklagat sig över situationen! Tvärt om, för något decennium sedan var det populärt med vildsvinsjakt i Polen eller Baltikum. Numera anordnas dessa slakter i sydöstra Sverige.