Skulle tro grönt stinkfly.

Rappsbaggar?

Någon sorts sköldlus?

Bra Tina, du och jag tyx känna och gilla bärfisarna och deras släktingar; fascinerande djur med ett socialt beteende som inte många tilltror dem.  Mer kommer om jag vaknar lite senare idag!

Här kommer en kompis.

Å en till, Strimlusen.

Hur bär du dig åt Tina?
Jag vet att jag har sagt det förrut men jag upprepar det i alla fall en gång till…
fantastiska bilder som du tar!

Det är jätteroligt att kolla in vad du hittar på från gång till gång.

Kanonbilder Tina! Jag tyckte att det var en svart varelse som tog sig ut ur lite randiga höljen och så tänkte jag på rappsbaggar men vad tusan gör de i gardinen?

Här kommer sent omsider den långa och måhända något märkliga berättelsen:
“Något om bärfisungarnas äventyr”.

En del av vår trädgård består av växter med uppgiften att dra till sig insekter; dag- och nattfjärilar, steklar, blom- och svävflugor - och andra “småkryp”.  En av de av bäst fungerande är “Fjärilsbusken”, Buddleja davidii, i olika färger och namnsorter.  Ett problem är att stora och små bärfisar/stinkflyn suger saft ur blomställningarna, främst under knoppstadiet, varvid knopparna dör.  Därför avpatrullerar vi då Buddleja-odlingen och försöker ta kål på utsugarna .

På pensionärskuvösens gardiner hittades en dag en äggsamling som bevakades.  Tidigare har det hänt att olika fjärilar lagt ägg på gardinerna och då har vi hjälpt larverna ut till lämpliga växter - om de sett trevliga ut…
När de här äggen kläcktes, kom det inte fram vanliga larver, utan “bärfisungar”, i det första larvstadiet av fem. (Tina har bl.a. en fantastiskt fin bild på en grön hona med färska, gröna ägg!) 
Frugan tillbringade just då en del tid på kuvösen för att registrera “våra” solitärgetingars aktiviteter då de från trdg. flög in med feta larver som mat åt sin egen avkomma, då i äggstadiet.

Vid ett sådant tillfälle kom en stinkflyhona inflygande och landade på gardinen hos ungarna som kröp upp på “mamma?” som flög ut med sin dyrbara last!

Det finns en hel del skrivet i “den äldre litteraturen” om stinkflynas yngelvård. Vi hade läst en del, men vågade faktiskt inte riktigt tro på det. Det har inte heller flera fff (försiktiga, fega forskare) gjort, utan istället sökt bortförklara eller misstänkliggöra optimisternas rön om bärfisarnas socialitet.  (Jag har inte läst något om stinkflynas sociala liv, skrivet efter 1930!)

Hädanefter kommer jag att tro att allt är möjligt, ända tills jag SJÄLV hittar bevis åt ena eller andra hållet.
Själv ljuger jag inte, det behövs inte, och läget härvidlag är samma som när Jonnie ifrågasatte mina snigelutnyttjanden i tråden ” Utspridning av svamprens”, min första? “insats” i detta forum.

Och jag litar helt och hållet på min K.H, min XYL -  i detta fall!

Fantastiskt! Och man skall alltid tro och man skall alltid vara lagom skeptisk men jag tror alltid tills jag har blivigt överbivisad om att jag har fel. jag tror på dig Jan och din KH varför dra skrönor om detta?