Jag måste berätta om min grannpojke.
När han var 4 år så började han observera att jag alltid gick ut i skogen med en korg. Han började fråga vad jag gjorde och vart jag skulle. Det talade jag om. Han blev störtintresserad av att börja jaga svamp. Varje dag till och från hans dagis, fick han föräldrarna att gå genom skogen för han skulle plocka svamp. Så kom de och ringde på min dörr och jag fick tala om vad han hade hittat och sortera bort oätliga och giftiga svampar.
Jag och han började gå ut i skogen tillsammans. Han fick en liten korg av mig och en svampkniv. Där gick vi ut i skogen och han höll mig i min hand och vid ett tillfälle sade han: Anitha: Vilka duktiga “slampletare” vi är.
Jag lärde honom några arter och hur man ska plocka och även bete sig i skogen. Det blev fastklistrat i huvet på honom. Hans föräldrar hade aldrig plockat svamp och åt inte svamp, men de var så kloka att de stöttade honom. När Anton, som killen heter, hade hittat fina matsvampar, så fick hans mamma laga till dem och han åt upp allt.
Detta intresse har hållt i sig för Anton. Han plockar, kommer och ringer på min dörr och jag ska sortera. Nu har de tyvärr flyttat från mitt område, men jag vet att han håller på fortfarande. I dagens läge är han 8 år. Den här händelsen ledde till min uppsats på konsulentutbildningen.
Vid ett tillfälle fick mamma följa med ut i skogen, han undervisade henne, det var härligt att få uppleva. Så kom vi till ett ställe där det kryllade av karl-johan. Han fick ju allt och var överlycklig, så utbrast han, Åh, det här är min bästa svampdag i mitt liv.
OBS! Formuläret nedan är till för att svara på frågan i tråden ovan. Håll dig till ämnet och den ursprungliga frågan när du skriver ett svar. SKAPA ETT NYTT INLÄGG om du istället vill ställa en ny fråga eller starta diskussion i ett annat ämne. Olämpliga inlägg som inte följer forumreglerna kan komma att raderas.