Är uppväxt med den klassiska kantarell plockningen som är så typisk för oss “svensson Svensson”. Men för ett år sedan introduserade min vän mig för andra svampar och lyckades lyfta fram mitt intresse. Så efter att ha kollat igenom 10 “bra” Nybörjar svampar, så har jag några frågor angående Björk,Tegel o Asp Soppar:
Hur pass tillförlitligt är snitt identifieringen?
Vad jag har förstått så finns det många andra soppar som inte är beskrivna här på sidan, hur kan man vara säker på att det är just Björksopp, Aspsopp eller tegelsopp man plockat?
När jag läser igenom beskrivningen av dom nämnda svamparna så saknar jag någon slags jämförelse mellan dessa tre då de verkar vara väldigt lika. För mig är det viktigt att kunna veta vilken av dessa jag lägger i grytan.
//Mattias
Det bästa sättet är nog att lära sig hur dom enskilda svamparna ser ut och känns, konsistensen skiljer sig, ex tegelsoppen är ganska fast. Färgen på foten varierar också jag brukar tänka att björksoppen har som björken mörka fläckar medan aspsoppen är ljusare på foten, kolla också in vilka träd som finns i närheten. Det är ju också så att alla strävsoppar är ätliga, så det spelar inte så stor roll vilken det är och jag brukar blanda dem med andra svampar.
En annan bra bok om man vill gå vidare från kantarell till andra matsvampar är:
“Gott om svamp, kulinariska utflykter” av Sten Sture Skaldeman, Bilda förlag.
Boken är skriven som en berättelse och tar upp svamparna i tur och ordning. Den beskriver också vilken typ av mark och skog som du kan hitta de olika sorterna och vid vilken årstid de växer.
Det var många bra frågor. Köttets färgförändring vid snitt är en vägledning, men inte 100% tillförlitlig.
Arterna av strävsoppar (släktet Leccinum) har varit ganska krångliga att reda ut, bl.a. på grund av detta.
Jag vill rekommendera en titt på den här sidan, för den ger en bra översikt över de arter som finns hos oss, och hur variabla de enskilda arterna är:
http://www.entoloma.nl/html/leccinum_eng.html
När man har tänkt äta strävsoppar, vill jag påstå att deras skick - och noggrann tillagning - är viktigare än vilken art man får i grytan - och björksoppen hör till dem som fort blir mosiga i hatten och träiga i foten.
Det finns fyra (ev. fem) arter med rödbruna till orange hattar, som man ev. kan börja med att lära sig:
tegelsopp, Leccinum versipelle - rödorange till blekare beige hatt och nästan svarta noppor. Porlagret har svarta mynningar som ungt. Den växer med björk.
aspsopp, Leccinum albostipitatum - orange hatt och helt vit fot som ung, även porlagrets mynningar är bleka. Den växer med asp.
eksopp, Leccinum aurantiacum (L. quercinum) - rödorange hatt och bruna noppor på foten. Enligt hemsidan ovan är det en och samma art som växer med både ek och asp.
tallsopp, Leccinum vulpinum - rödbrun hatt och mörkbruna noppor på foten. Typiskt för den är den långt överhängande hatthuden som spricker upp och bildar trekantiga snibbar vid hattkanten. Den växer med tall.
Eventuellt är en snarlik, lite mörkare form som växer med gran, en egen art, Leccinum piceinum.
Så smakmässigt är det inte någon större skillnad mellan arterna? Du nämnde att tillagning och skick spelade större roll än art.
Hur ser man vilket skick svampen är i? Tittar man på hur pass utvecklad hatten är?
Vilken tillagning är bäst? kan man inte förvälla svampen som vanligt i kastrull?
//Mattias
Svara på inlägget ovan genom att fylla i formuläret nedan
OBS! Formuläret nedan är till för att svara på frågan i tråden ovan. Håll dig till ämnet och den ursprungliga frågan när du skriver ett svar. SKAPA ETT NYTT INLÄGG om du istället vill ställa en ny fråga eller starta diskussion i ett annat ämne. Olämpliga inlägg som inte följer forumreglerna kan komma att raderas.
Ladda hem Svampguiden till din telefon!
