ja vem vet. Jag plockade 9 liter sådana förra året, Men har inte sett några i år ånnu.

De kan bli lite sneda och förvridna om de växer vidare efter frostnätter, det märkte jag förra hösten.
Dendär var ju i alla fall rekorderligt förvriden och förvuxen…
Kan det ha att göra med att växtprocessen störs av frosten?

Jag har för mig att Nya Svampboken tar upp någon liknande missbildning på trattkantarell.

Jag erinrar mig att jag hittat trattkantarell med liknande formationer.
Det växte liksom nya hattar direkt på den “riktiga” hatten - dock inte med fot.

Svampen ifråga är förmodligen parasiterad av någon annan svamp. Det finns exempelvis ett släkte Syzygites (Christiansenia) som missbildar bl.a. blek nagelskivling på ett liknande vis.

Hur såg foten ut? Som vanligt eller var den inte bara ihålig?Min erfarenhet av dessa svampar och det jag tror är att det är så mycket sporer just på ett ställe att de växer i varandra och på varanda så att det bara blir en stor svamp!Växtkraften kan inte hindras fast det finns nåt ivägen t.ex en annan svamp.

Inger: “Min erfarenhet av dessa svampar och det jag tror är att det är så mycket sporer just på ett ställe att de växer i varandra och på varanda så att det bara blir en stor svamp!”

Du kan ha rätt i att det är för att de växer tätt (jag har ingen uppfattning), men det beror inte på att det är “många sporer” där. Om man hittar hundratals trattkantareller på en plätt i skogen så kommer de högst troligt allihop från samma mycelium (samma svamp). Och detta mycelium härrör om jag fattat rätt från den sexuella föreningen av två sporer (eller snarare deras mycel) från olika modersvampar. De miljarder andra sporer av samma art som haft oturen att hamna på samma plätt har dukat under i den underjordiska kemiska krigföringen mellan svampindividerna.

Hoppas någon kan korrigera mig om jag är ute på svag is.

Erik, jag tänker inte korrigera dig - instämmer i det mesta.
Men de flesta svamparter har fler än två “kön”. Det krävs alltså många mycel av olika kön för att fruktkroppar ska bildas.

Irene: “Erik, jag tänker inte korrigera dig - instämmer i det mesta.
Men de flesta svamparter har fler än två ‘kön’. Det krävs alltså många mycel av olika kön för att fruktkroppar ska bildas.”

Jag har läst “cirka tusen olika kön” någonstans. I Sveriges Natur? Men jag trodde att det för bildandet av nya svampar räckte med två olika. Har inte svampar liksom andra organismer kromosomer som tudelas vid produktion av könscellerna(sporerna) och sedan smälter ihop till en full uppsättning igen när mycel från två olika sporer växer samman?

jag har hittat många trsttisar som har lite roliga utseenden. Skrapat ner allt i grytan. hoppas att de inte är skadligapå något sätt.

Hej Erik!

Jag är varken expert på genetik eller svampars sexualliv, men det är onekligen intressant och i många fall väldigt komplicerat. Visst har svampar precis som vi människor och alla andra eukaryota organismer kromosomer (även om de ofta är små och svåra att se) som går igenom samma typ av reduktionsdelning inför produktion av könscellerna (sporerna). Basidiesvampar och sporsäcksvampar har helt olika förökningsstrategier. Basidiesvampar (både mycelet i substratet och fruktkropparna) består av ett tvåkärnsmycel, dvs varje cell innehåller två cellkärnor under större delen av livscykeln vilket är unikt och kännetecknande för just basidiesvampar.

Livscykeln kan i korthet se ut så här: När en spor gror så bildas ett enkärnsmycel, och när det träffar på ett annat enkärnsmycel som är av passande parningstyp så sammansmälter mycelen och bildar ett tvåkärnsmycel. Cellkärnorna förblir hela tiden separerade under tillväxt och fruktkroppsbildning. Det är först i basidierna som sammansmältning av de två cellkärnorna äger rum (full kromosomuppsättning), sedan sker reduktionsdelningen (meiosen) vilket resulterar i 4 haploida sporer (sporer med enkel kromosomuppsättning).

Det är lite missvisande att prata om olika “kön” i svampsammanhang. Vad jag har förstått så är det antalet alleler (olika versioner av en gen) som har betydelse för hur stor andel av avkomman (i det här fallet enkärnsmycelet) som är kompatibla med varandra. Man brukar också tala om olika “parningstyper” istället för kön.

Kan väl passa på att skriva något om Bo Reyers kantareller medans jag ändå håller på... Jag vet inte vad som orsakar sån typ av “missbildningar”, tror att Hans v. E. kan ha rätt. Det kanske är en parasitsvamp som ligger bakom. I växtvärlden finns också exempel på virus som kan orsaka abnorm och ohämmad tillväxt av olika vävnader, likt cancer.

Jag skrev fel. Svampen som hetat Christiansenia heter numera inte Syzygites utan Syzygospora. Syzygites är ett mögel som går på hättor och hör till algsvamparna.

Tack för det innehållsrika svaret Michael!

Detta med basidiesvamparnas en- och tvåkärnsmycel känner jag igen från inledningskapitlen i vissa svampfloror. Visst verkar det intressant och komplicerat.

När jag läste i dem (och utifrån det du skrev) så dök det upp nya frågor.

Kan ett enkärnsmycel växa länge och bli väldigt stort om det inte hittar en “partner” eller dukar det under efter en tid? Om det stöter på ett annat enkärnsmycel från en annan individ av samma art, hur stor är chansen att det är av rätt parningstyp? Om mycelen sammansmälter där de möts, fortsätter enkärnsmycelen i andra änden att tillväxa som enkärnsmycel eller transporteras det dit cellkärnor från det andra enkärnsmycelet, eller slutar det bara tillväxa? Om det fortsätter att växa som ett enkärnsmycel, vad händer om det stöter på ett tredje enkärnsmycel? Kan svampen “vara otrogen” i andra änden så att säga? :-) Om ett tvåkärnsmycel stöter på ett enkärnsmycel gissar jag att ingenting händer, åtminstone ingenting fredligt.

Många frågor som jag gått och grubblat på i flera år när jag strosat kring i svampskogarna.

Hej igen Erik,
jag har själv många gånger funderat på samma frågor som du nämner, och jag har inte snubblat på några bra svar (jag har visserligen inte letat så intensivt :-)). Hur länge enkärnsmycelet lever och hur stort det kan bli innan det hittar en partner eller dör varierar förmodligen väldigt mycket mellan olika arter och biotoper, men jag känner inte till nån sån undersökning.

Söljor är små utbuktningar vid tvärväggarna i mycelet och finns enbart hos basidiesvamparnas tvåkärnsmycel (men inte hos alla arter). Söljorna bildas i samband med mitosen och är inblandad i överföring av en av de två nybildade cellkärnorna när tvärväggen bildas mellan den gamla och den nya ändcellen på hyfspetsen. Jag vet inte om det är möjligt att ett redan etablerat enkärnsmycel kan ta emot en ny cellkärna från intilliggande dikaryota celler som du beskriver, men min gissning är det inte sker någon sådan transport.

Om du vill veta mer om svamparnas ekologi och fortplantning så kan jag varmt rekommendera “Svamperiget” av Jens H. Petersen. Den är på Danska och där står lite om parningstyper och med vilken frekvens de är kompatibla med varandra beroende på om svamparten har en eller två gener som bestämmer parningstypen.

Tack för boktipset, Michael, och utläggningen om söljor. Vad jag förstår kan de vara av nytta vid mikroskopisk artbestämning.

Beträffande svamparnas fortplantning verkar det vara ett fält som ännu erbjuder mycket sysselsättning för forskarna.

Jag tittade lite i boken idag, där står att ca 90% av basidiesvamparna har bedömts vara “heterothalliska”, dvs producerar avkomma av olika parningstyper (i motsats till “homothalliska” svampar där alla individer kan para sig med varandra). 

“Bipolärt heterothalliska” arter har en gen med två alleler som bestämmer parningstyp, och det skulle innebära avkomma med 4 möjliga parningstyper där 50% är kompatibla med varandra. “Tetrapolärt heterothalliska” arter har två gener som bestämmer parningstyp vilket innebär 16 möjliga parningstyper där 25% är kompatibla med varandra.

Jag begriper inte mycket av vad ni diskuterar, men det är imponerande vilka kunskaper ni besitter. Jag är nöjd med att kunna mina ca 15 arter ätliga, men genom detta forum är jag mycket oppservant i skogen. Iaktar, studerar och funderar. Ett suberbra forum !
I vinter kan man studera Michael K.
fina bilder och på så sätt förkovra sig. Lena

Nämner författaren några exempel på homothalliska svamparter?

Konstigt att kompatibiliteten går ner när antalet parningstyper ökar. Rent intuitivt skulle man ju förvänta sig att det räckte att det inte var samma typ för att förhindra självbefruktning.

Spännande är det onekligen. Något för Sir David Attenborough att göra en serie av, tycker jag.

Det finns många ascomyceter som är homothalliska, t ex mögelsvampen Aspergillus nidulans som är en välstuderad modellorganism. Hittade en artikel om ascomyceters parningstyper:
http://mmbr.asm.org/cgi/content/abstract/61/4/411

Övrigt:
http://tolweb.org/tree?group=Ascomycota&contgroup=Fungi

Rätt ofta hittar jag trattisar som mer eller mindre ser ut som den på bilden, fast sällan så extrema. För ett tag se’n hittade jag däremot ett annat missfoster som jag inte sett tidigare: En seriekopplad trattis! Alltså en helt vanlig trattkantarell från vars hatt det växer ytterligare en helt vanlig trattkantarell.
Fotade den, men det blev så suddigt så jag skäms. Har däremot torkat den och sparat ifall jag skulle få för mig att dra igång en freak show nå‘n gång.