Du har all rätt i världen att känna dig mycket stolt över den här juvelen. Du har garanterat de där berömda Gröna Fingrarana.
Det måste vara härligt också att ha Amaryllis som vårblommor.

JAN!
Det finns egentligen bara ett ord:
GRATULERAR, till dessa underverk.

Mycket vackert.

Åh vad vacker, och vilken spännande hobby du har.

Jag visste inte ens att man kunde fröså lökväxter….men när man tänker efter så måste ju lökarna komma från någonstans från början.
Intressant och Grattis säger jag också.

Amaryllis har blivit en favoritblomma här de senaste åren.

Men den som står mig varmast om hjärtat är pelargoner.

Törs man lägga lägga in en bild på en pelargon (det är ju ingen svamp)...ja jag gör det.

Vilken vacker amaryllis! Och vilket tålamod! Jag har aldrig tagit frön från någon, men ibland fått några att blomma om efter utplantering på sommaren. Tyvärr visade det sig förra året att sk. mördarsniglar ÄLSKAR amaryllislökar…=(

Tack alla för att ni gillar amaryllisen!  Dock måste jag få förklara några saker.
Det handlar inte bara om att “ta frö”.  Man måste först se till att få det frö man vill ha /hoppas få.  Därför måste man (som jag gjort i detta fall)
1. Innan blomman slår ut måste man klippa bort ståndarna för att undvika “självbefruktning.
2. Sen måste blomman isoleras och
3. befruktas med pollen från en “önskvärd” far, den som man hoppas ska ge en intressant avkomma.
4. Sen är det bara att hoppas att befruktningen lyckas, att fröna mognar snällt, småningom gror och blir plantor som etc.

Amaryllis förökas kommersiellt med olika vegetativa metoder för att man ska få identiska kopior, precis som t.ex. extrem masurbjörk, och aldrig med frö. Fröförökning används bara för att på ett stenåldersmässigt sätt få fram nya sorter, typer.  Jag har använt en “troglodytisk” metod och haft turen att till slut få fram något exklusivt. Ska nu kolla om nån kommersiell odlare “vill ha” min sort.  Hippeastrum striatum som jag nämnt, är en ren art och kan fröförökas, men brukar ge så många smålökar att det räcker för den lilla efterfrågan som finns.  Konsumenterna vill nämligen ha jätteblommande sorter i ögonbedövande färger och former, inte en “grå mus”.
Tar man frö från själv- eller spontanbefruktad Amaryllis brukar resultatet bli “en återgång till naturen”, alltså med mindre och inte så färgglada blommor. Det kan dock i enstaka fall bli bingo. 
Mina småamaryllisar (och åtskilligt annat) står från vår till senhöst ovanpå kaninburarna för att slippa mördarsniglarna!
Apropå pelargoner så är min favorit den lysande orangerödblommande Pelargonium inquinans, som växer vilt i enorma mängder på Madeira. Den kallades förr på svenska för ‘stinkpelargon’ men det är inte snällt/rättvist!
(Våra äldre äppelsorter har alla uppkommit genom frösådd efter spontan eller styrd befruktning.  Har några bra, nya såna också!)

Jag förstod att du har korsat fram en unik variant, så jag borde väl ha skrivit att jag aldrig ens har försökt ta frön (av dom som “själv” blir) från ngn amaryllis. Det är hur som helst mkt roligt och intressant att läsa om, och jag hoppas att ngn kommersiell odlare vill ha din nya sort.
Att “folk” föredrar de stora braskande sorterna är nog för att vi har amaryllisen som julblomma, och vill den ska synas bland allt glittrande julpynt…tänker jag mig.