I förra numret av Svensk Mykologisk Tidskrift (1:2005) kunde man läsa om våra kantmusseroner att de består av flera arter. Så långt är jag överens med författaren, men inte när det gäller den art av kantmusseron som påstås vara den vanliga tallskogsarten i norr (Tricholoma arvernense).

På tallhedarna här i Västerbotten har jag flera gånger stött på en gul, starkt urbleknande kantmusseron, som i allt väsentligt stämmer överens med Tricholoma sejunctum, både makro- och mikroskopiskt, trots att den nu påstås växa enbart med ek eller bok.

http://swefungi.se/PAGES_PZ/Tricholoma_sejunctum.html

Återstår att se om någon lyckas göra en ny art av den (eller av den som växer med ek) - Tricholoma arvernense är det i varje fall inte som hittas här..

Det slog mig också hur svårt det måste vara för en nybörjare att hitta rätt bland de gula musseronerna i den dödsföraktande jakten på riddarmusseroner.

Förutom den troligtvis giftiga kantmusseronen, är bitter riddarmusseron (Tricholoma aestuans) också vanlig på tallhedarna.
När de växer i granskog, är den lättare att känna igen på sin koniska hatt och långa fot, men på tallheden är den kortfotad och får mer utbredd hatt med en liten puckel. Provsmakning avslöjar förstås både kantmusseronen och den bittra riddarmusseronen direkt: den förstnämnda har något bitter smak, den senare är rejält bitter.

De bruna musseronerna har också börjat komma på tallhedarna. Den giftiga droppfläckiga kastanjemusseronen brukar oftast avbildas i svampböckerna med tydliga droppfläckar på hatten, men de ser inte alltid ut så. Ganska ofta saknas droppfläckarna, och hatten kan vara ganska blek. Därför bör alla brunaktiga musseroner betraktas som giftsvampar.