På 70-talet var jag med om en idiotsnabb totalinventering (vegetation, däggdjur, fåglar m.m.) av ALLA inte alltför bebodda/kultiverade mälaröar. Den var möjligt att utföra bara den korta tiden mellan islossning och lövsprickning. Jag minns inte säkert, men det tog en hel del år att klara av med mtb-körning bland smärre isberg!
Vi noterade givetvis alltid mistel och värdträd. Jag trodde inte att det fanns så mycket…
Alltnog, misteln är rätt vanlig på lämpliga mälaröar och på angränsande fastland. Vanligaste värdträd var lind (i särklass), apel (vild och tam) och lönn, men vi såg den också sällsynt på asp och några få andra träd, bla. sälg och knäckepil. Den spontana nordgränsen utgörs av de norra mälarstränderna med enstaka fynd lite längre från sjön. “Odlad”, som intressant trädgårdsväxt, finns den hod i Uppland och Västmanland och jag har hittat en möjligen spontan mistel på apel strax söder om Uppsala.
Misteln finns också uppe i Oslofjorden, men inte norr om mälarförekomsterna. Öland och Gotland har också förekomster.
Givetvis kan någon ha lyckats odla betydligt längre norrut också!
Men Mälaren är värst!
Skapliga mistelsamlingar du fotat!

De finns främst kring Mälaren. Går knappast längre upp än några mil från Mälaren. Är extra talrik kring Västerås och Kungsör. Misteln finns även i östra Småland.

Läs mer om arten i fråga i bifogade länkar:

http://www.quicknet.se/hdc/badelunda/meny/basic/mistel.htm

http://linnaeus.nrm.se/flora/di/lorantha/viscu/viscalb.html

Tack för de snabba och intressanta svaren Jan och Åsa.
Innan hade jag sett misteln endast två gånger i Västerås. En på apel och en på björk. När jag nu fick se alla dessa mistlar på Färingsön blev jag helt tagen.

Jag vart också helt tagen av att se alla mistlar därute. Min arberskamrat bor i Stenhamra, hon tycker misteln är som ogräs. Den enda växtlevande parasiten i Svergie och Västmanlands landskapsblomma