När nu svampsäsongen börjar närma sig slutet tänkte jag att vi kan sammanfatta våra bästa svampminnen i år. Själv kan jag konstatera att mina farhågor från i våras då jag skrev att våra svampskogar var förstörda här i Kronoberg lyckligtvis INTE stämde. Visst många fina kantarellställen är borta men jag har hittat många nya istället. Har nog varit lite för bekväm och bara “plockat av” mina kantareller tidigare. Sedan måste jag nämna det sagolika Karl-Johan år vi haft här. Har inte hittat så mycket K-J tidigare som detta år.
Vilket är ditt bästa minne?
En sen eftermiddag ringer en av mina bästa svampkompisar och berättar att hon hittat ett område med svart trumpetsvamp på våran jaktmark. Hon har sparat dem åt mig och efter en bra beskrivning in i de djupaste skogar hittar jag dessa. Premiärplockningen gav ca 10 liter. Helt underbart!!!
Årets svamp för mig blev goliatmusseronen. Först fick jag för första gången prova på postbefordrade färska fruktkroppar tack vare en mycket snäll svampplockare i Piteå som delade med sig av sitt relativa överflöd av denna exklusivitet.
Sedan lyckades jag hitta ett par själv när jag för tredje året i rad i detta ärende genomsökte ett stycke hällmarkstallskog i ångetrakten som klarat sig från avverkningsmanin. Trägen vinner, heter det ju.
Jag tror att det är många som SKÖRDAR svamp, istället för att plocka svamp. D v s man går till sina “vanliga” svampställen och plockar av dem. Det ger ju inte speciellt mycket upptäckarglädje och man lär sig inte heller några nya arter. Visst kan det vara bra tt känna till bra svampställen, om det annars är ont om svamp. Men det är ju upptäckarglädjen i att hitta nya områden som är det bästa med svampplockning.
Kurt, jag håller absolut med dig om upptäckarglädjen!
Men riktigt bra svampställen brukar också innehålla många olika arter. Det kan vara nog så intressant att följa dessa ställen under en lång tid, bara för att se hur svampfloran varierar mellan säsongerna och upptäcka nya arter varje år.
När de gamla invanda ställena denna sommar varit nästan helt svamptorra har jag som bästa minne att jag börjat utforska lite nya områden.
Den “rodnande” kungschampinjonen var nog höjdpunkten i fyndväg…och inne i stan växer en mycket vacker svavelticka som jag faktiskt inte rört då den var så häpnadsväckande vackert guldgul i solskenet!
Jag har många, men jag undrar om inte denna episod tar priset.
Vi tog med oss svärfarsan till Hälsingland några dar i augusti.
En av dagarna körde vi från Järvsö till Hudiksvall, när vi skulle tillbaka tog vi en genväg…trodde vi.Kringelkrokigareväg får man nog leta efter. Men det var vackert…efter “sjuttielva kurvor och minutrar” behövde både vovven och svärfar “rasta”.
Jag passade också på att kliva upp en bit i skogen.
Och där lös backen GUL…mm. fullt av kantareller. Det var så roligt för svärfarsan kommer inte ut i skogen nu som förr, p.g.a. olika omständigheter.
Så den “senvägen” pratar han om nu varje gång vi träffas.
Och det blev väldigt goda mackor sen på kvällen
Min bästa svampupplevelse i år är från Danmark, när jag redan i augusti fann den vackraste skogsglänta med massor av fullständigt felfria Carl- Johan. Det var så jag fick tårar i øgonen.
Nästbästa minnet var några fantastiska bakkar i Dalsland som, trots torkan, hade hållt så gott på fukten, att där växte mängder av stora och välvuxna trattkantareller.
Min största svampupplevelse i höst var när jag fick följa med grannen till svampskogen för att plocka trattkantareller. På en yta stor som ett vardagsrum växte det massor..Vi fyllde våra stora korgar med råge och var så glada…ännu gladare blev vi sedan när vi förstod att det var rödgul trumpetsvamp vi hade fått tag i….tyckte väl att trattisarna var ovanligt färgglada..
Efter att ha besökt en julmarknad åkte vi småvägar hem då jag fick syn på en mossig skogsbacke. Hoppade ur och plockade flera liter trattkantaareller. Som tur var hade vi papperspåse i bilen. Tänk att hitta nya svampmarker den 23 november. När alla bekanta ställen är rensade.
Bästa svampminnet 2005 blir tveklöst dagens underbara tur.
Jättefina trattkantareller och kantareller men det som gör detta till det bästa svampminnet är blomkålssvampen jag fann, vilken känsla det var. Det bästa är att jag vet exakt var jag skall hämta en nästa år igen, om dom växer på samma ställe 2 år på rad…
Mitt bästa svampminne för i år är nog Doftspröding - Psatyrella mucrocystis. Sedan kommer den stinksvamp vars gleba var TÄCKT - hade en tjock mössa av flugor. Nr 3: Harticka - Inonotus leporinus från Häverö. 4: Doftspindling - Cortinarius subtortus. 5: Vit stjälkröksvamp - Tulostoma niveum från Runmarö. 6: Olivskivling (även kallad Guldmusseron) - Callistosporium luteoolivaceum från Söderorts svampförenings utställning i Tyresta by.
Hmmm…
Kanske dags att börja sammanfatta säsongen, men vad är egentligen bästa minnet?
Antagligen är det väl nå‘n mysig, för tillfället bortglömd, fikastund som helt oförhappandes kommer att poppa upp i minnet om några år.
Kanske mitt första mandelriskefynd?
Eller den fruktansvärda utskällning jag fick (på hyfsat nära håll) av en grinig råbock dagen innan pyschpremiären.
Eller kanske när man tassar omkring i nå‘t som förmodligen hör till Västsveriges mer välbesökta skogspartier och hittar en rapsfältsliknande kantarellflock.
Mina första champinjoner ska heller inte förglömmas, på svampsafari hos svärförädrarne i Skåne på själve Gustaf Adolfsdagen.
2005 kommer i alle fall att för min del gå till historien som ett lyckat svampår, liksom fjolåret.
P.S.
Ouuuuhhh!!!
Nu kom jag ihåg en fikastund som jag inte begriper hur jag kunde glömma!
Tänk er en gammelskog. (På gränsen till urskog, för att var här i trakterna.)Tydliga spår av Gudrun.
Stressig dag på jobbet, slutat tidigare i alla fall.
Solig septemberkväll. Solen börjar doppa rumpan i trädtopparna.
Skörden har varit god. Mycket blodriska. En hel del kantareller. Årets första ordentliga trattisfångst. Några perfekta Carl Johan. Enstaka blodsoppar och en sammetssopp. Någon citronslemskivling och ett gäng brödtickor. Blek och rödgul taggsvamp.
Lite trött i benen och svettig på ryggen.
Vindstilla. Tyst. Nästan. Man hör en del avlägsna kvitter, men ibland skär spillkråkans tokskrik igenom allt. Många gammeltallar, så´na där som man knappt kan hålla armarna runt.
Vid en liten, liten “sjö” finns en primitiv rastplats med en eldstad och två låga sittbänkar gjorda av stockhalvor. (Fristorps gransjö på Hunneberg)
Spillkråkan hamrar. Eller är det hans kompis?
Rykande kaffe. Två smörgåsar på hembakta tekakor. En med smör, honung och prästost, den andre med dalslandskorv från Roy´s i Brålanda.
Åsså en (nästan) nybakt kanelbulle.
Harmoni!!
Inget bra svampår för min del…. har nog letat på fel ställen o gått vilse för många gånger (bla i ett kärr) Men inget gick upp mot när jag var ute o red på en skogsväg och fick syn på fem stora och mycket vackra kantareller i en slänt som jag plockade… möter senare två tjejer som varit ute o plockat svamp. Kolla här då säger jag o visar stolt upp mina svampar. Då blev dom lite avundsjuka! Ha ha
Mitt bästa svampminne 2005 är från den 1 oktober.
Platsen är Ölme på vägen mot Niklasdamm. En mossig granskog. Där på barrmattan växer på ett enda ställe 30-talet kamjordstjärnor i olika storlekar.
Strax intill mitt första fynd av stoftkremling.
Utflykten fick avbrytar för regnet kom i strida strömmar men vad gjorde det ...
Hälsningar
Svara på inlägget ovan genom att fylla i formuläret nedan
OBS! Formuläret nedan är till för att svara på frågan i tråden ovan. Håll dig till ämnet och den ursprungliga frågan när du skriver ett svar. SKAPA ETT NYTT INLÄGG om du istället vill ställa en ny fråga eller starta diskussion i ett annat ämne. Olämpliga inlägg som inte följer forumreglerna kan komma att raderas.
Ladda hem Svampguiden till din telefon!
