Detta dråpliga hände 2001!Jag var ute i skogen vid Ölsta strax utanför Sala. Jag trodde mig hoppa från en sten till en mörkgrön mossfläck vilken visade sig vara gungfly. Efter ca 1, 5 timmar lyckades jag befria vänsterfoten ur detta järngrepp, men gummistöveln blev kvar. Efter ytterligare 2 timmar kom jag loss med högerfoten! Stövlarna blev kvar och jag fick leta mig fram till cykeln i strumplästen.
Jig hir icksi itt intil svimpminnin sim iftirit fir mig itt skritti it vinsinnit i itt plicki svimp:
Aftar an madasam dag a skagan hada jag lackats fa ihap an hal karg fall mad trattkantarallar.
Jag skulle hoppa över en liten bäck och det bar sig inte bättre än att jag snubblade och föll raklång med ett ljudligt magplask framlänges rätt ner i bäcken. Huvudet på ena sidan bäcken och fötterna på den andra. Svampkorgen hamnade också i bäcken med botten upp. 5 kg trattkantareller seglade snabbt iväg nedströms och det var bara att resa sig upp, borsta bort mossan från ansiktet, greppa den tomma korgen och visslande och trallande vandra tillbaka till bilen för vidare hemtransport.
Sens moral: Det gamla ordspråket “Den som kastar yxan i glashus får stämma i bäcken” passar väl in här. Numera går jag dessutom aldrig ut i skogen utan flytväst.
Ja livet i skogen kan bjuda på dråpliga situationer.
I samma skog som jag gick vilse i för en vecka sedan, hände följande förra hösten. Min bror och jag hade kommit ordentligt ur kurs. Långt till bilen och mycket svamp hade vi hittat. Jag var ordentligt trött när jag nära nog snubblande tog mig framåt. Och plötsligt står en älg en bit framför mig.Vi står och tittar på varandra en stund och jag ber. ” Snälla du, flytta på dig, jag orkar inte ” !
Den vänder efter en stund och springer, men hade den gått till anfall hade jag stått mig slätt.
Verkar som ett intermässo om året händer i den här skogen. Lena
Jag blev en dag i höstas till min stora förtjusning utbjuden i skogen av en riktig skogskarl, jag skulle få följa med till hans hemliga ställe. När vi väl kom dit gick han runt och pekade ut svamparna åt mig och när vi hade plockat rent på ett ställe gick vi i rask takt till nästa och han fortsatte att peka jag plockade lite motvilligt och började känna mig irriterad. Han verkade tro att det var mängd skörd som räknades….. han fattade inte att mer än halva nöjet är att själv speja och spana efter de små svamparna och lyckan när man plötsligt står mitt uppi dom. När vi väl var hemma igen visserligen med fulla korgen så kände jag mig ändå snuvad på en svamputflykt det blev mer som en rövartur. Hoppas någon förstår…
Jag har tänkt efter, men jag har nog egentligen inga värsta svampminnen. Annat än dom, (som händer stup i kvarten) när man är ute ett gäng och en som går bakom/efter en själv där man nyss trampat säger: Jaha..vad är det för fel på dom hääär då? Varför plockade du inte dom? Grrrrrrrrrr
Svara på inlägget ovan genom att fylla i formuläret nedan
OBS! Formuläret nedan är till för att svara på frågan i tråden ovan. Håll dig till ämnet och den ursprungliga frågan när du skriver ett svar. SKAPA ETT NYTT INLÄGG om du istället vill ställa en ny fråga eller starta diskussion i ett annat ämne. Olämpliga inlägg som inte följer forumreglerna kan komma att raderas.
Ladda hem Svampguiden till din telefon!
