Jag har lite kantareller o taggsvamp kvar i frysen från förra året. Det blev så lite så jag snålade i vinter. Har tack och lov kvar en del torkade trattisar, svarttrumpeter, karljohan och gulröda trattisar från 2006 för förra året blev det ingenting. Förutom goliat som jag har kvar lite av också. Men ekorren i mig börjar bli ängslig…...

Ja visst är man en ekorre! Jag tror att det ligger djupt i generna att samla mat i naturen, man kan liksom inte samla nog inför presumptivt svåra tider..det ger en känsla av trygghet, rikedom och tillfredställelse. Har gått och gnölat över det dåliga blåbärsåret i år men se! i frysen fanns MASSOR av blåbär cokså:-)

Jag har också den där samlargenen påslagen på max. Nästan så att man lider lite varje gång man skall ta fram svamp eller öppna en marmeladburk…men när man smakar så känns det bra igen.

Det skulle vara intressant att få veta om våra bestjärnade forumdeltagare också har denna egenskap.

Intressant Peter, jag har helt fördomsfullt och ovetenskapligt alltid tänkt mig att denna “gen” tillhört det kvinnliga släktet, samlandet alltså, och att män hellre jagar vilt, min man gör det, men jag har faktiskt lyckats intressera honom för svamp,bär och annat som inte rör sig i naturen och man inte behöver bössa för att bärga hem.

Inte tillhör jag den bestjärnade delen men en ekorre bor i mig åxå.
“Det är ju så bra att ha på tomten, om det blir krig eller så” Sade alltid gammelmormor när någon påpekade hennes ekrrtendenser. Krigsskräcken är dessbättre inte aktuell längre.Men som sagt bra att ha.

Jag känner mig rik, när jag tittar på alla mina burkar med torkad svamp och även de som ligger i frysen. Så blir jag lycklig också.

Jag är också en ekorre, men den häftigaste känslan är i skogen. Det är alltid med stor spänning och enorm koncentration som min man och jag besöker våra skogar. Det är en sorts jakt och det ger en enorm kick att hitta svampen.
Vi träffade på en man i skogen idag, som också levde för sitt svampplockande. Jättekul att prata med honom.