...med ett brett leende på läpparna och lyssnar till det intensiva smattret mot fönsterrutan. Lite kluvet är det, särskilt som en mängd utomhusevenemang på något sätt ska genomföras så här i sommarens sista skälvande timme.

Musikfestivaler, allsång, stor musikfestival i Slottskogen i Göteborg - you name it - tappar en stor del av sin publik när himlens portar öppnar sig.

Men just i dag kan jag ändå inte låta bli att bli på gott humör för u finns det ingen återvändo. Svampen vill bara upp, upp, upp för att känna regnet muntert trumma mot den lilla hatten. När sedan värmen kommer och torkar upp runt fötterna är nog livet angenämt även för en stackars svamp…

...om det inte vore för alla människor som inte kan låta bli att brutalt rycka upp dem för att i nästa ögonblick bli lagda på ett köksbord och för att därefter hamna i en stekpanna simmandes ihop med en klick smör.

Men vad gör det? Livet för oss svampfreaks börjar plötsligt att se ljusare ut än på länge och det är det viktigaste. Eller?

HEJA REGNET!