Det tråkiga är Irene, att Bengt jobbar så långsamt i skogen och att vi är släkt på väldigt nära håll. Jag får helt enkelt låta honom hållas, annars blir han lika sur som marken där trattkantarellerna växer. När Bengts PH-värde ligger under 6, 3 så är han inte att leka med.
Jag är djupt rörd över den fantastiska omtanke som jag har fått ta del av här på forumet. Svea är tuff mot mig och låter mig bara vila när det är dags att uträtta naturbehov.
Jag har fått Svea att tro att jag har blåskatarr så numera kan jag helt legitimt ta massor med pauser. Hon får inte gå med och titta så jag brukar gömma mig bakom en gran en stund och pusta ut. Hon brukar skämtsamt räkna hur många gånger per plockdag som jag böjer mig ner och reser mig upp. Hon för t.o.m. anteckningar om detta. Hon kallar varje sådant tillfälle för “trattböj”. Jag råkade se i smyg i hennes lilla anteckningsbok följande:
20/9 Bengt, 24 trattböj
24/9 Bengt 18 trattböj o.s.v.
Löjligt, tycker jag, vad tycker ni?
Hej Bengt.
Jag hör till dom som tycker att Svea är för hård mot dig. Du måste skaffa dig lite mer skinn på näsan. Är det en arvtant?
Jag undrar varför hon gör anteckningar? hon kanske håller på med någon form av statistik.
Ju fler “trattböj” i snitt, ju mer i arv….det var bara en tanke.
OBS! Formuläret nedan är till för att svara på frågan i tråden ovan. Håll dig till ämnet och den ursprungliga frågan när du skriver ett svar. SKAPA ETT NYTT INLÄGG om du istället vill ställa en ny fråga eller starta diskussion i ett annat ämne. Olämpliga inlägg som inte följer forumreglerna kan komma att raderas.